Hon hade precis tvättat håret och stod nu framför spegeln i badrummet, fullt upptagen med sin lilla skönhetsrutin. För att få till den där perfekta frisyren hade hon noggrant rullat upp håret i hårrullar. Eftersom hon inte hade något hårnät till hands, tog hon det första praktiska hon kunde hitta – ett par gamla trosor – och trädde dem över hårrullarna för att hålla allt på plats.
Det hela såg kanske inte särskilt elegant ut, men det fyllde sin funktion. Hon skrattade lite för sig själv åt sin egen uppfinningsrikedom och skakade lätt på huvudet. I samma rum stod hennes lille son och betraktade hela processen med stor nyfikenhet. För honom var det hela både fascinerande och en smula märkligt – han följde varje rörelse med stora ögon.
Mamman märkte hans blick och log lite generat.
– Tur att vi är ensamma hemma så ingen ser mig så här, sa hon med en lätt skämtsam ton.
Pojken nickade, även om han kanske inte helt förstod varför det var något att skämmas över. För honom var det bara ännu en av mammas märkliga men intressanta rutiner.
Plötsligt bröts lugnet av att dörrklockan ringde. Det skarpa ljudet fick pojken att reagera direkt, och innan mamman hann säga något, sprang han iväg genom hallen för att öppna dörren.
Utanför stod en manlig försäljare, prydligt klädd och redo att presentera sitt ärende. Han log artigt när dörren öppnades, men hann knappt säga något innan pojken vände sig om och ropade högt genom huset:
– Mamma, mamma! Ta av dig trosorna, det är en man som vill prata med dig!
Det blev ett ögonblicks total tystnad, där orden ekade genom hallen. Situationen, som från början varit helt oskyldig, fick plötsligt en helt annan innebörd – och mamman insåg snabbt hur hennes improviserade lösning nu hade lett till ett minst sagt pinsamt missförstånd.