Två unga pojkar i Rom återvände en eftermiddag hem med ovanligt mycket pengar i fickorna – en 20-eurosedel och en 50-eurosedel. Deras mor, som snabbt lade märke till summan, reagerade med både förvåning och oro. Hon visste att barn i deras ålder sällan kommer över sådana belopp på ett ärligt och oskyldigt sätt, och hennes misstänksamhet växte genast.
Med en allvarlig ton bad hon dem förklara varifrån pengarna kom. Den ene pojken svarade först, något försiktigt men ändå med en viss stolthet:
”Vi stod utanför en bordell när en äldre man kom ut. Då sa vi till honom att vi visste var han hade varit. Han blev nervös och gav oss 20 euro för att vi skulle vara tysta.”
Den andra pojken fyllde i berättelsen, mer entusiastiskt:
”Sedan följde vi efter honom. När han kom fram till sitt hem sprang vi fram igen och sa att vi nu visste var han bodde. Då gav han oss ytterligare 50 euro för att vi inte skulle säga något.”
Modern blev chockerad. Det var inte bara summan pengar som bekymrade henne, utan framför allt deras beteende och bristen på förståelse för vad de faktiskt hade gjort. Med tydlig upprördhet och en känsla av moralisk plikt utbrast hon:
”Det där är fullständigt oacceptabelt. Så beter man sig inte. Det ni har gjort är fel, och ni måste förstå allvaret i det här. Ni går genast till kyrkan och biktar er.”
Pojkarna, som nu insåg att situationen var mer allvarlig än de först trott, gjorde som hon sa. De gick till den lokala kyrkan för att bekänna sina handlingar och be om förlåtelse. Tiden gick, och efter ett tag återvände de hem igen.
Till moderns stora förvåning hade de nu ännu mer pengar med sig – denna gång 100 euro. Förvirrad och något uppgiven frågade hon vad som hade hänt.
Pojkarna svarade, med samma raka ton som tidigare:
”Nu vet vi också var farbrorn arbetar.”
Historien, trots sin humoristiska ton, belyser på ett tydligt sätt hur barns handlingar ibland kan sakna förståelse för konsekvenser och moral – och hur vuxnas vägledning spelar en avgörande roll i att forma deras värderingar och omdöme.