Christer Lindarw, den evigt älskade dragartisten som i årtionden fått Sverige att skratta och gråta av glädje, har nu för första gången berättat öppet om den smärta som följt honom i hemlighet under lång tid. Vid 74 års ålder sitter han där med sitt varma leende, men rösten bär spår av trötthet och en envis kampvilja. Det började för flera år sedan, när revorna i axlarna och ryggen blev så illa att varje rörelse kändes som en kniv. Han har opererats flera gånger, gått igenom rehabilitering som kändes oändlig och tvingats ställa in shower när kroppen helt enkelt sa stopp. ”Jag har haft ont varje dag, ibland så att jag knappt kan lyfta armen för att sminka mig”, berättar han i intervjun med en ärlighet som känns både modig och hjärtskärande.
Christer har alltid varit en perfektionist på scenen. Han har byggat upp sina nummer med precision, humor och en känsla för detaljer som gjort honom unik. Men när smärtan tog över blev det svårt att upprätthålla den bilden. Han beskriver hur han stått framför spegeln och sett en man som inte längre orkade bära sina peruker lika länge, hur han tvingats korta ner showerna och hur han ibland gått ut på scenen med tårar i ögonen av smärta efteråt. ”Jag ville inte visa det för publiken. De kommer för att bli glada, inte för att oroa sig för mig”, säger han och skrattar lite torrt åt minnet. Ändå har han fortsatt – för kärleken till publiken, för teamet som blivit som en andra familj och för att han helt enkelt inte kan tänka sig ett liv utan att stå där uppe i ljuset.
I intervjun pratar han också om hur det påverkat hans privatliv. De nära relationerna har fått ta smällen när han varit för trött för att umgås, när han hellre legat hemma med värmekuddar än gått ut på middag. Han nämner vänner som stått vid hans sida, hur de pepprat honom att vila men också förstått att scenen är hans syre. ”Jag har lärt mig att be om hjälp, det var inte lätt för mig. Men nu gör jag det – och det har räddat mig många gånger.” Han berättar om de mörka dagarna när han undrat om han någonsin skulle kunna uppträda igen, om smärtan skulle vinna till slut. Men varje gång har han rest sig, tagit nya behandlingar, provat nya övningar och hittat små segrar i vardagen.
Nu ser han framåt med en blandning av realism och hopp. Han har anpassat sitt schema, kortat ner turnéerna och fokuserat på kvalitet istället för kvantitet. ”Jag vill ge publiken det bästa jag har kvar, inte det jag hade för tjugo år sen”, säger han och ler med det där glimten i ögat som alltid charmat oss. Han pratar om nya projekt som känns spännande, om att kanske skriva ner sina minnen från alla dessa år i branschen och om att njuta mer av de stilla stunderna hemma. Smärtan är fortfarande där, varje dag, men han har lärt sig leva med den – och han ger inte upp. ”Så länge jag kan stå på scenen och få folk att skratta, så länge finns det mening”, avslutar han med en röst som vibrerar av både stolthet och ömhet.
Fansen har alltid älskat Christer för hans mod att vara sig själv, för humorn som aldrig blir elak och för hjärtat som alltid syns igenom sminket. Nu visar han en annan sida – den sårbara, den kämpande – och det gör honom ännu mer älskvärd. Sverige håller andan och hejar på honom, med tårar i ögonen och applåder i hjärtat. Tack Christer för allt du gett oss genom åren. Du är en legend, och du är starkare än smärtan någonsin kan vara. Vila när du behöver, men kom gärna tillbaka när du orkar – vi väntar med öppna armar.