Den unga kvinnan hade rest till Spanien för att njuta av några avkopplande dagar i solen, långt bort från vardagens stress och rutiner. Hotellet där hon bodde låg vid kusten och erbjöd både fantastisk utsikt och ett varmt medelhavsklimat som lockade gästerna till långa dagar vid poolen och stranden. Under sin vistelse började hon utforska hotellets olika områden och upptäckte snart att det på taket fanns en stor terrass som verkade helt övergiven. Ingen personal syntes till och inga andra gäster använde platsen.
För henne framstod terrassen som den perfekta möjligheten att få sola ostört och få en jämn, heltäckande solbränna utan bikini-ränder. Övertygad om att ingen kunde se henne där uppe tog hon av sig bikinin, lade sig bekvämt på mage och började njuta av den starka spanska solen. Underlaget under henne var varmt, slätt och ovanligt blankt, men hon tänkte inte närmare på det i stunden. Allt kändes lugnt och fridfullt.
Efter en stunds avkoppling bröts tystnaden plötsligt av ljudet av snabba steg i trappan som ledde upp till terrassen. Förskräckt reste hon sig hastigt och drog snabbt fram en handduk ur väskan för att skyla sig. Sekunden senare öppnades dörren och hotelldirektören själv klev ut på terrassen med ett något bekymrat uttryck i ansiktet.
– Ursäkta mig, sa han artigt men bestämt. Jag har egentligen inget emot att ni solar här uppe, men jag skulle uppskatta om ni kunde ta på er en bikini eller baddräkt.
Den unga kvinnan såg förvånat på honom och svarade:
– Men varför skulle jag behöva det? Ingen kan ju se mig här uppe.
Hotelldirektören tvekade ett ögonblick innan han svarade med en blandning av professionalism och tydlig förlägenhet:
– Jo… det är faktiskt inte helt korrekt. Ni ligger nämligen på glastaket till hotellets matsal.
I samma ögonblick gick det upp för kvinnan vad han menade. Det blanka underlaget hon legat på var inte ett vanligt tak – utan ett stort glastak placerat direkt ovanför restaurangen där hotellets gäster satt och åt sina måltider. Situationen förvandlades snabbt från avslappnande semesteridyll till ett ögonblick av total pinsamhet, och berättelsen kom senare att leva vidare som en humoristisk men oförglömlig semesteranekdot.